100 dagar till julafton!

Självklart har jag börjat fila på min önskelista som jag snart tänkte skicka till tomtefar (så den säkert kommer fram i god tid). Nu grubblar jag mest över vilka färger jag vill ha, finns så många vackra! Eller får man önska sig allihop?!?

Intervju Minea 170913

Här kommer en liten intervju. Kul, tänker jag, att läsa om några år..

Vad gör du och mamma tillsammans?

-leker och gosar och sånt.

Vad är likt mellan dig och mamma?

-hårfärgen! 

Vad är olikt mellan oss?

-storlek. 

Hur vet du att mamma älskar dig?

-för att jag är ditt första barn och man brukar ofta gilla dom.

Vilket är mammas favoritställe?

-bredvid mig!

Vad är mamma jättebra på?

-att komma i tid att hjälpa barn, att laga mat och sånt. 

Vad är mamma inte så bra på?

-att när man vill ha något genast så får man inte det. 

Vad jobbar mamma med?

-pengar och kunder och sånt.

Vad är mammas favoritmat?

-Sallad eller nåt.

Varför är du stolt över mamma?

-för att jag älskar dig.

Om mamma var en sagofigur, vem skulle hon vara?

-Vaiana för att du tycker om henne.

Hur får mamma dig att skratta?

-hon killar mig!

Hur var mamma som barn?

-lite busig.

Hur gammal är mamma?

-34år

Vad är mammas favoritsysselsättning?

-att leka med barn

Vad brukar mamma alltid säga till dig?

-Love you baby!

Vad gör mamma glad?

-när man kommer i tid och kalas

Vad gör mamma ledsen?

-när vi blir ledsna.

Blåa maskar

Jag har två blåa maskar. Jag har döpt dom till Åsbjörn Ådra och Bengt-Åke Bråck. Trots att jag verkligen inte gillar dom ska dom tvunget följa med mig varje dag, vart jag än går... eftersom dom sitter fast på mina ben. På insidan av benen som tur är så dom syns inte så mycket. Men dom känns. Spänner, hugger och bränner. Ibland så mycket att jag inte kan somna. Så nu ska vi äntligen skiljas. Hit the road Åsbjörn och Bengt-Åke!! So long suckers!!

Lös gadd

Minea har en lös tand! Åh vad spännande hade säkert en normal mamma tänkt. Jag, å andra sidan, kände en våg av hjälp-tiden-går-för-fort inom mig. Så jag spelade en smula överdrivet jätteglad och entusiastisk innan jag slank runt hörnet och grät en skvätt. Är hon så stor nu?!

Så, hur gjorde man nu igen med den tappade tanden. La den i ett glas med vatten på kvällen har jag för mig. Hur mycket tar tandfen för en gadd nuförtiden? Här gäller det att bunkra upp med cash. 1kr har jag för mig att det var på min tid, och högre taxa på hörntänderna. Sen har vi haft lite inflation sen dess...

Vardagen

Så här ganska i början på hösten, ganska nära avslutad semester funderar jag på livet. Vad gör jag på vardagarna? Stressar, lämnar, stressar på jobbet, stressar till träning, stressar och hämtar barnen. Är så trött. Jag fastnar i mobilen och låter livet rinna förbi. Låter ju sjukt deppigt men det är bara så det är, den oförskönade vardagen. Ska man verkligen acceptera det?!

I måndags firade vi av en nyförlovad födelsedagsgris som har bestämt sig för att flytta permanent till Kanada. Anledningen? Livet. Bättre livskvalité. Mer tid med barnen. Jag förstår henne! 

Vilka sköna bönor! Tack för en härlig kväll, ni är alla underbara!

The BIG decision

Vad har hänt...
...efter halloweenfesten förra året? Well jag får försöka beta av en sak i sänder. 
En morgon snöade det. Ganska ordentligt. Och Donald Trump hade gått och blivit president. Jag lämnade barnen på dagis. Pierre hann tänka att det nog inte va så smart att ta bilen till stan på grund av snön så jag hämtade upp honom.


Pierre kör. Vi plockar upp en liftande pappa och två barn på vägen. Trångt i bilen, jag satt inklämd i mitten i baksätet. Liftaren var en trevlig miljöpartist med en stor läderhatt på sig som jag fick ducka för sjuttioelva gånger. Han hade valvakat hela natten, hade andedräkten from hell och pratade konstant politik i fem timmar. Ja, så lång tid tog det att åka till Henriksdal (vanligtvis tar det 15min).
Vi blev sjukt trötta och kissnödiga så vi släppte av luftwaffe.


Lyckades stanna till vid en sushi och sedan bar det av hemmåt i full galopp. Eller typ inte, vi står still. I elva timmar. Tur att Stefan och Lisa kunde hämta barnen, ge dem mat och natta.


Kan nog faktiskt påstå att det var en av de sämre dagarna i mitt liv. Fast samtidigt en av de bästa. Men det visste jag inte då. För efter 16 timmar i bilen bestämde sig Pierre att han skulle fria till sin kissnödiga, trötta, sura sambo. Alltså han friade inte då men det tar vi en annan gång. Snippa snopp snut så var sagan slut!


Inget ont som inte för något gott med sig!

Pierre och luftwaffes ena barn

Vi höll på att bli totalt mosade av en buss som kom glidande ner för backen, drama drama

<3

Lägg till bildtext

Bedrövelse

Utebliven dokumentation under 10månader... bedrövligt. 10 väldigt händelserika månader dessutom. I have a frog: kan jag prioritera min lilla bortglömda blogg igen? Mayhaps... Jag älskar ju att gå tillbaka och läsa om händelser som jag, utan bloggen, hade glömt för länge sen. Så jag gör ett försök. 

Bilder från Trollan (vår lilla sjö):