Nej...

Oh lord va trött jag är, orkar inte skrivzzzz... och jag som skulle laga köttfärssås och allt. Nej jag knoppar, dagens bilder från eklundavägen:

Turning tables

En gång för längesedan hade vi en liten ritual här hemma när Minea skulle somna på kvällen. Jag spelade piano och Pierre skrålade med blandad framgång olika låtar samtidigt som han vandrade 3785468 varv runt köksön med M i bärselen. Nu är rollerna ombytta. Lill-bossen beordrar oss att sjunga OCH dansa till hennes vackra pianoackompanjemang. Det är lite problematiskt att hitta takten i den framförda musiken så dansrörelserna blir liksom bara en flummigt flytande qi gong. Hoppas inte grannarna ser... 

Nöjespark

Kära släktingar! Tack för era bidrag (Mineas 2-årspresenter) till Hasseluddens nöjespark. Minea älskar´t! Jag är lite tudelad i frågan, hade riktigt inte föreställt mig att vår lilla tomt skulle se ut som Skara sommarland... Men vad gör man inte :)

Harder better faster!

Listen up y'all: asså säger bara föräldragruppen is still goin strong! Yes indeedy!

Leon, Liam, Minea & Fabian. Januari 2012

Liam, Leon, Minea och Fabian. Drygt 1,5 år och fyra kalufser senare.

Tack för fint ordnat after-dagis-häng idag Nina! 

Slipover och 2 dop!

Vi har haft en jättebra helg! En mysig slipover hos Connie & Co och två dop.

Efter dessa två dop har jag konstaterat att Minea är rädd för präster. Hon har vägrat att ens vara i närheten av dem. Jag tycker hon gör heeeelt rätt i att vara misstänksam mot någon som pladdrar om jesus kristus och en massa annat strunt. Dock sken hon upp när prästen sa kristus för hon tyckte det lät som han sa apelsinjuice (bish-jos?!).

Lördagsdopet var för Maximilian i Senglora kyrka, jättefint! Smarrig fika med bubbel, snittar och tårtor. Därefter en guidad tur på lill-skansen. Minea fick klappa marsvinen, kaninen, kackerlackan och ormen... inte illa.

Lilla Olivia, såå söt!

Denna bild fick jag från Snäckan, tack <3

Söndagsdopet var för Isabell i Boo kyrka. Jättefint det också och smarrigt. Minea stod upp på kyrkbänken och klämde i för full hals på Gud som haver barnen kär. Fast hon sjöng blinka lilla stjärna istället.

Bild från Tessan, tack <3

Både Maximilian och Isabell sov sig igenom dopen, det tyckte jag också de gjorde heeeelt rätt i.

Tack alla inblandade! Tyvärr hade jag inte någon kamera och mobilminnet var fullt så bilderna blev inte så många...

Bajsbumling

Kom att tänka på en liten rolig händelse från i somras. En nyduschad Pierre kommer ut ur duschen. Minea tar blixtsnabbt ett stadigt grepp om pappas pung och konstaterar allvarligt: pappa baschat (bajsat).

Du bjuder väl på den älskling? :b

No sugar added

Jahapp då var jag där igen, djupt nere i sockerträsket. Hej, jag heter Pernilla och jag är sockolist typ. Det söta giftet har ett järngrepp om mig och nu är det nolltolerans som gäller! Funderar på att ta en riktig kolhydratsavgiftning åxå, hmm kanske nästa vecka då... eller veckan efter det... eller nåt.

Minea 2år

Note to myself: Tänker bara stanna upp lite och ge en statusuppdatering på vad som händer med Minea just nu. 

Det har varit helt underbart att få vara tillsammans så mycket hela familjen under semestern. Vi har kunnat följa Mineas framgångar dygnet runt. Den största framgången är att hennes språk har tagit ett språng i utvecklingen. Hon härmar oss i allt vi gör och säger :) 

Att sova i egen säng har inte varit så populärt dock, hon har fått sova hos oss. En kväll när jag nattade M och vi låg och småpratade sade hon - älskar dig. Jag höll på att spricka av lycka! Eftersom hon sovit i vår säng har hon själv gått upp när hon vaknat. Yrvaken med sina rufsiga guldlockar och med sin snuttis står hon helt plötsligt och tittar på oss i dörröppningen. Så mysigt!

Det hon har gillat mest är när vi har grävt en basäng till henne vid strandkanten, hon har självklart hjälpt till. Därefter har hon hämtat hink efter hink med havsvatten och fyllt på, hoppat i och klättrat ur om och om igen. Hon gillar fortfarande att titta på Pippi men Basche (Bamse) och Muffarna (Smurfarna) är två nya favoriter. Favoritleksaken är en gul plastsaxofån som hon fick i 2-årspresent av Pierre. Den är hon väldigt stolt över att hon kan spela på :) 

Det har inte varit så populärt att bli lämnad på dagis sedan vi kommit hem. Först när vi kommer till dagis har det verkat som att hon försöker vara "stark" trots att hon är ledsen. Hon nickar och håller med mig, sammanbiten med darrande underläpp, när jag berättar att det ska bli roligt att träffa fröknarna och barnen. När jag ska åka kommer gråten :( Men sedan berättar dagisfröknarna att hon är jätteglad i stort sett hela tiden. De kallar henne för solstrålen. Barnen kallar Minea för Nea, det har jag också börjat med. 

Minea min Nea.

Tiden...

...räcker inte till för att skriva inlägg. Här kommer helgen i bilder istället!

Fika hos bästa fam Tingwall med underbara vänner:

Tjejkräftis med ännu fler underbara vänner :)

2-årskalas med tjocka släkten:

Gammelfarfar Sven var på riktigt bra kalashumör!

Lite Mallisbilder...

...från min favoritstrand får inviga denna helg :)

:)

Ibland får man bjuda lite på sig själv. Det tänker inte jag göra... jag tänker bjuda lite på min dotter istället, håll till godo:

Förresten, hipp hipp hurra för bloggens femhundrade inlägg!

Illa

Fortfarande trött som en gnu...

Reality strikes

Idag kom semesterbaksmällan, min slöa kropp har insett att den är tillbaka i verkligheten igen och har gått i strejk. Vem kan dra igång mina rostiga kugghjul i min hjärna, de snurrar för långsamt...? Ringde i panik i morse till Pierre för att bilen inte rörde sig ur fläcken när jag, stressad till tusen, skulle lämna Minea på dagis. Tillslut kom vi fram till att jag hade glömt att lägga foten på gaspedalen.

Bättre med fyra fötter i en sandhög än en förvirrad fot i en rishög. Höhöhö...
Eller bättre med kärringens fötter på stranden än en strandad fot i kärran. Ok, förlåt för årets sämsta bildtext.

Resan hem

Somliga i familjen, ingen nämnd och ingen glömd, är lite flygrädda av sig. Därav fick somliga andra i familjen flyga hem på söndagen och mellanlanda i Tyskland medan resterande familj (antagligen full som en kastrull) flyger hem med direktflyg i natt.

Två flygningar med det angenäma sällskapet av huvudvärk, en liten tvåårig trots-skrutt med diarré och två handbagageväskor var hmm... en intressant erfarenhet. Trots-skrutten blev väckt alldeles för tidigt på morgonen (no more spanish lifestyle) och blev utan sitt obligatoriska frukostägg. Kaos. Tur att vi hamnade bredvid en snäll tysk farbror som hjälpte till så gott han kunde när Minea löpte amok i flygplansstolen. Tur att jag hann köpa godis till Minea då hon vägrade äta mat under hela resan. Tur att leklandet på Kölns flygplats uppenbarade sig mitt i allt tvivel så att Minea fick leka av sig sin sockerenergi och somnade tillslut i en konstig jag-få-kramp-i-armarna-ställning i mitt knä sista biten hem. Tur åxå att vi fick skjuts hem från Arlanda av mina päron, not. De råkade åka till Skavsta istället. En taxi på det då? Men tanken var god och det hela slutade gott med thai-takeaway i Hasseludden och Minea fick träffa mommo och moffa tillslut :)

Funderar på vad man packade i sitt handbagage innan man skaffade barn? Pass, plånka och mobbe. What else is there? Numera proppat med blöjor, ombyte, våtservetter, barnböcker och leksaker. Tunga grejer...

Home sweet home?

Hej då Mallis, hej Hasseludden. Tillbax till den ljusblåa, svala svenska sommarnatten. Igår var det riktigt vemodigt i Mallis-lägenheten eftersom det var sista dagen på semestern. Den melankoliska stämningen visar att vi inte vill att det ska ta slut, hur bra vi haft det denna månad och hur mycket vi kommer sakna vårt Mallis-liv.

Sista kvällen på stammis-restaurangen i hamnen.