Daniels sista dag

Då var päron-"ledigheten" över för min kära svåger. Den sista dagen firades med ett halvhysteriskt besök på Junibacken, ett besök i godisaffären och lite avslutshäng i Sveriges stökigaste hus. Hos oss. Men det har varit så härligt och trevligt att få umgås med bästaste Daniel. Megapappan som fixar två barn OCH håller kontrollerad stressnivå. Det är mer än vad jag klarar. Dessutom är han alltid pigg och glad. Hur? Well, tack för den här tiden!

Efter en sömnlös natt och kaoset på Junibacken föll jag för frestelsen. Min första kopp kaffe på 3 månader. Med komjölk. Pardon the language men alltså den va så jäääääääääävla go....

Lurade nötter

Vi har fått en friskförklaring efter 11 år…

…känns det som, men skiten varade i alla fall i 11 dagar. Nu har Jacken (och övrig familj) varit symtomfri i över 48 timmar! Funderar på att korka upp en alkoholhaltig druvsaft och fira men då skulle säkert någon av de sussande alstren på övervåningen vakna. Pierre får väl fira istället vart han nu än är, på stan någonstans.

Jag har trott att min magsjuka fortsatte längre än normalt eftersom jag har vaknat vid samma tidpunkt de senaste nätterna och haft den värsta magkrampen i mannaminne. Typ så att jag varit nära på att ringa 112. Men jag tror nu att jag kommit på felet. Fytinsyra. Det är den jag inte tål. Den finns naturligt i nötter och frön som ett försvarssystem för att de inte ska kunna konsumeras innan de hunnit slå rot och föröka sig. Och jag äter ju då kopiösa mängder nötter eftersom jag kompenserar mitt godis-sug med det. Så, i äkta raw-food anda, groddar jag numera mina nötter. Eller rättare sagt, jag blötlägger dem och lurar dem att de är i säkerhet så att de kan börja gro. Då släpper de ifrån sig fytinsyran och blir mycket mer lättsmälta! Sen gäller det att torka nötterna igen annars kan det börja mögla. Värsta mecket alltså. Men jag måste ju så…

Det här kanske alla visste utom jag men tydligen blockerar fytinet näringsupptagningen så man går miste om alla viktiga mineraler. Egentligen borde alla blötlägga sina nötter och frön. Orka borka.

Ocool

Jag - Minea, vi sjunger rockspindeln för Jack! Imse vimse spindel yeah! Spinn bara…
Minea - Tyst mamma, det där är inte ens coolt.

Never ending story...

Nu har den här lille filuringen också åkt på kräksjukan. Stackars liten, han hann inte ens hämta sig från förra magviruset (som vi nu misstänker var tredagarsfeber). Alltså Sverige, vinter, mörker, virus… Nu ska jag googla sista minuten. Måste härifrån. Just det, jag ska bara torka lite spyor först. Tack för mej.

Missförståndet

Jag fick för mig att det bara kunde bli bättre efter onsdagens nederlag men jag hade visst missuppfattat läget. Så nu har vi toppat det hela med kräksjuka. Jag och Minea fick minsann inte gå friska när Jack och Pierre var sjuka inte. Nä på med lite härligt magvirus. Annars blir det orättvist.

Det här med att ta hand om sjuka barn när man själv är sjuk…

NU kan det väl ändå inte bli värre?

Mysdagen som blev en äkta skitdag

Jag och Jack skulle hänga ute på Ekerö idag med alla sköna Ekerö bönor och kids. Hade längtat så mycket efter det, inte minst med tanke på att förra hänget blev inställt.

Igår hade Jack ont i magen, det blev värre och värre. Tillslut hade han riktiga smärtor, skrek och vred sig. Men det kom och gick och däremellan mådde han hyfsat. Vi ringde 1177 flera gånger och de rekommenderade att åka till barnakuten på Astrid Lindgrens. Jag som alltid går på magkänsla och brukar ha rätt tyckte att vi inte behövde åka. Men kl 04 på morgonen efter en skriknatt gav jag upp och vi åkte in. Pierre är fortf invalido och kan inte hjälpa till så noll timmars sömn till mig. Tackar! Minea skulle vi lämna hos pappa som i sin tur skulle lämna henne på dagis. Men när vi ringde hade lilla pappa fått hjärtflimmer och han åkte ambulans in till sjukhuset. Efter fyra timmar med undersökningar, tarmröntgen och ultraljud kom läkarna fram till att Jack var ok. Han hade förstorade lymfkörtlar i tarmen vilket man kan få när något är irriterat i magen, t.ex när man har ett magvirus. Inget farligt och går bort av sig själv. Jag sa ju det!

Idag har skrikfesten fortsatt och det enda som funkar är att bära Jack och att amna (jag som typ hade slutat). Min rygg är helt paj. Snart anmäler jag mig till Pierres invalidklubb! 

Pappi mår bättre nu. Han har fått nya mediciner och får sova hemma inatt! 

Imorgon blir allt bra ska du se...

Kärlek

Måste bara skriva detta så jag kommer ihåg det när det vänder. När Minea vänder alltså. För just nu är hon den underbaraste varelse som finns! Eller just nu, det är hon ju alltid, men nu är hon liksom extra kärleksfull och extra icke-trotsig! Hon ger mig flera kärleksförklaringar om dan och boostar upp mig till tusen. Jag börjar nästan bli stroppig! Hon säger till och med att hon älskar mig även när hon är arg. Tidigare har jag till exempel behövt påminna henne om att säga tack, nu säger hon: tack älskade mamma! Av sig själv. Paus för applåder. Lite vuxet lixom. Hon känns faktiskt lite vuxen...

Näste man till rakning!

Då var det mamsens tur att fylla år, hipp hipp hurra för världens bästa mammi! Vi har precis kommit hem från ännu en mysig, trevlig och totalt kaosig familjemiddag. Jack har ätit mina päron ur huset, barnen har röjt och vuxna har försökt samtala (utan större framgång).

Födelsedaxgrisen, soon to be pensionär!

Jag har dessutom provat på livet som ensamstående trebarnsmorsa med en inneboende krympling till på köpet. Barnen bestod av Minea, Jack och Connie (som sovit över). Krymplingen va Pierre. Det gick över förväntan! Men jag har sovit ca en timme i natt och haft, i runda slängar, noll minuter egen tid. Synd att man inte kan sova och ta egen tid samtidigt annars hade jag lätt gjort det nu. Jag vill kunna vara effektiv lixom. 

Barnarbete. Jag kan ju inte göra allt själv.

Pierre har inte heller haft det så lätt, han har jätteont och kan knappt ta sig upp ur sängen. Han har inte ens kunnat klä på sig själv :( Så nu till sist kom vår räddande ängel Bettan! Hon har knådat, dragit och stretchat krymplingens rygg. Hoppas han kan röra sig lite mer i morgon. För allas skull. God natt.

Jack 1år!

Älskade, fina, underbara lilla Jacken har levt ett helt jordsnurr! Hipp hipp hurra! Vad jag har haft för mig detta jordsnurr är dock högst oklart. För mig har tiden verkligen snurrat iväg. Men jag vet att jag har njutit, skrattat, gosat, tröstat och älskat denna lilla lampfantast varje dag. Ja, för en lamp-fantast, -entusiast, -eldsjäl är han milt uttryckt. På gränsen till lampnörd skulle man kunna säga. Han uttalar för det mesta ordet lampa korrekt och nämner det ungefär fyra gånger per minut. Om det inte är så att han råkar närma sig en lysknapp eller fysisk lampa. Då ökar frekvensen till, i runda slängar, 100 gånger i minuten.

Dagen till ära har inte bjudit på något födelsedaxfir. Igår fick Pierre nämligen ryggskott och han ligger nu som ett litet vårdpaket på golvet i Mineas rum. Minea trodde på allvar att Pierre skulle dö när ryggen brast (det gjorde han nog själv åxå a.k.a dramaqueen). Hon sprang gråtandes till mig och skrek: mamma kom nu, pappa håller på att dö! Pierre alltså...

Men vi firade födelsedagsgrisen i helgen istället med ett litet släktkalas. (Inget partytält denna gång.) Jack goffade i sig ofantliga mängder av min rawfoodtårta. Sen han fick magknip på natten. Här kommer bilder:

Jack min lilla lampnörd, du är mitt lyckopiller. Tack för att du förgyller mitt liv varje dag. Min kärlek till dig är oändlig

. 

B-day boy!

Grattis till min stora, varma och mysiga Pierre! Bästaste pappan och snyggaste sambon, jag älskar dig!

Läggningen

Minea skulle lixom bara vänta tills Jacken hade somnat. Hon satt nere i soffan med film och lite godis. När Jack sov och jag kom ner var både M och godiset borta. 

Hon hade visst lagt sig själv pluttan. Hur dåligt samvete har inte jag nu... Fy. Dockan har i alla fall fått en liten tårta där på tallriken. God natt älskling.

Its friggin 2016!!

Gott nytt år!

Mitt sexiga, friska och fräsiga nyårslöfte: att träna, fortsätta äta nyttigt, ta hand om hem och familj, ta hand om mig själv, sova mer…? Nä. Jag lovar härmed dyrt och heligt att börja handla på Willys. Jag måste helt enkelt dra ner på matkostnaderna! Hej 2016! Glamouren är redan i full gång.

Egentligen borde vi även kunna dra ner på städ-kostnaderna eftersom vi har en livs levande dammsugare här hemma. Jacken ålar runt över golvet och äter allt han kan. Varenda liten dammtuss, gruskorn, pärla, nötskalsbit, matt-tråd, torkad lera osv. Han har till och med tuggat i sig en halv julgranskula. När Minea upptäckte incidenten hade Jack munnen full med glasbitar. Sedan åkte julgranen och alla kulorna ut. Dessutom ålade han sig ner för sängen härom dagen, och landade på huvudet med en duns. Det går bra nu.

Vi har firat in det nya året med föräldragruppen hos fam Ståhlberg/Tagestam. Cecilia fyllde år, huset var färdigbyggt, Marcus hade köpt typ en tioårsförbrukning av led-agremanger och stämningen var på topp. Barnen lekte en bra bit in på småtimmarna och de vuxna också fast i lite stillsammare tappning. Otroligt god mat och dryck, tusen tack för det fina vänner!

Sen kom äntligen snön...

Nu kommer julebilder lite sent om sider. Julen har varit jättemysig! Tomten lyckades ta sig genom skorstenen och luckan i taket natten före julafton. Han drack upp glöggen och smaskade i sig alla julgodisar. Det enda han lämnade kvar var en halv lussebulle och massa paket såklart. Minea var så tindrande glad och helt pirrig över att tomten faktiskt hade kommit! 

Sedan åkte vi till farbror Magnus och åt ett smaskigt julbord, tomten hade även varit där. Paket, paket, paket...

Dessutom fick vi en extra julafton på juldagen hos mina föräldrar! Jättemysigt! 

Men alltså paketöppningskaoset måste vi ta tag i till nästa år. Minea hinner knappt se vad som är i paketet innan hon börjat öppna nästa. Det slits upp paket efter paket. Var är respekten och tacksamheten lixom? Inte ok! 

Nästa anhalt, julmys hos farmor och Sven den 28:e. Ännu mer paket. Herregud. Var ska allt få plats? ...och så finns det barn som inte ens får fira jul. Det får bli ändring till nästa år, julkosingen måste helt enkelt gå till välgörenhet. Punkt slut.

Sen kom i alla fall äntligen snön! Minea var så glad att hon inte ens hann borsta tänderna eller torka bort morgonsmoothien från ansiktet innan hon skulle ut!

Japp och sedan var det då ett julmys till. Hos Mikaela och Christian, trevligt. Inte helt otippat hade tomten även varit där och lämnat paket. 

Ho ho ho från oss alla till er alla!