Efter en mysig tisdag med Pierre svepte jag förlossningsdrinken och ångrade mig genast eftersom jag kände att en förkylning var på G. Pierre konstaterade att han kände samma symptom. Jag googlade och läste att om man ska föda snart och blir sjuk så känner kroppen av detta och förlossningen startar inte förens kroppen är såpass frisk att den vet att den orkar. Typ 1 timme senare, kl 22, gick vattnet.
Pierre lämnade M hos mina päron och sedan åkte vi in. Ut kom Jack 6 timmar senare. Denna gången visste jag att jag ville ha epidural men jag började med TENS som funkade riktigt bra till en början! 45min efter det att jag tillslut bett om epidural sattes den in, då hade jag så sjukt ont. BM lugnade och sa att snart börjar epiduralen verka och då kan du ta en vilopaus, kanske t.o.m slumra till. Men det kunde jag fet-glömma för jag fick istället krystvärkar och epiduralen hjälpte knappt något alls. I kombination med lustgasen anklagade jag då BM, enligt Pierre, för att vara en lurifax (??). Tydligen har jag, efter lustgasen, betett mig lite annurlunda mot vad som kan anses som normalt men ingen förlossning är väl normal? BM sa i efterhand att jag var väldigt lättpåverkad av lustgasen... Pierre säger att han blev rädd för mig. Han påstår att jag stirrade och pekade på honom och pratade som en robot i slowmotion. Men eftersom allt snurrade för mig försökte jag bara fästa blicken och artikulera tydligt det jag ville få fram. Inga konstigheter.
Jack skrek direkt när han kom ut! Otroligt, fantastiskt och ja... nej det går ju inte att beskriva med ord.
Här är lite bilder från BB:
Så fina bilder! Är så himla glad över att du får så himla bra förlossningar!!!
SvaraRaderaOförskämt fräsch är du oxå efter ;)
Puss