Melvin och blombudet

En polare till Jack har tittat ut, nästan två veckor för tidigt! Men mer än välkommen är han, lille Melvin. Pratade med mamma Snäckan igår och hon satt också och kämpade med mjölkproduktionen, stackars! I feel you sister!

Kom på att när jag var mitt uppe i torr-amningen och grät någon form av lyckosmärtahormongråt så ringde det på dörren. Jag visste att det var blombudet och Pierre hade redan på telefon bett dem hänga blommorna på dörren. Eftersom jag inte orkade träffa en enda levande själ och inte ville visa mig gömde jag mig i tvättrummet (!?! jag gjorde vad ?!), kurade in mig i hörnet med ryggen mot grovingången. Pinsamt nog gav sig inte det ettriga blombudet utan hon gick runt huset och knackade på grovingången där jag stod, fullt synlig från den ingången, inkurad i mitt hörn. Skit åxå tänkte jag och öppnade. Eh hej, jag brukar inte gömma mig för folk på världens sämsta gömställen. Oj, är det mycket nu frågade blombudet. Ni skulle hänga blommorna på dörren mumlade jag, tog blommorna och stängde dörren. Japp, så kan det gå...

Välkommen fina Melvin, bra kämpat Snäck-star! :)