Nattammingsavvänjning

Det är faktiskt väldigt bekvämt att nattamma. Jag behöver aldrig gå upp på natten och kan typ sova medans jag matar. Men å andra sidan blir jag väckt ett antal gånger varje natt och, det tristaste, jag blir helt låst. Kan inte göra något annat på kvällarna än att ta hand om Jack.

Så nu kör vi operation avvänjning här och det går... helt åt skogen.

Alltså stackars alla oss! Jack är det mest synd om, han gråter i timmar och är helt otröstlig. Pierre har nattvandrat med Jacken och är helt förstörd. Jag har legat och lyssnat på skriket med gråten i halsen i ett annat rum med Minea. Och med två överfyllda mjölkcentraler som gör så sjukt ont att det inte går att sova. Minea har fått en och annan onödig utskällning av två zombies till päron vars stubin varit så kort att den slutat innan den börjat. 

Ber till högre makter att denna natt blir aningens bättre och att Jack lixom fattar läget snart. Ingen mjölk på natten. Punkt. 

Tog mig i alla fall ut en stund i det "härliga" vädret.