Vaknade inatt av världens brak, både jag och Pierre flög yrvakna upp ur sängen övertygade om att det var inbrott på g. Två sekunders samling av tankar och ett galltjut senare fick oss att inse att M hade ramlat ur sin säng :( Fallhöjd ca två decimeter så det var ingen fara på taket. Läste att det är först när barnets undermedvetna är fullt utvecklat som de slutar ramla ur sängen. Då registrerar nervsystemet en arm eller ett ben som plötsligt saknar underlag när man sover nära en sängkant och signalerar till hjärnan att man ska vända sig åt andra hållet nästa gång kroppen går från en sömnfas till en annan. Jojo, så är det. Gäller inte berusade människor dock, sorry Pierre ;) Experten har i alla fall talat. Väntar ivrigt på min Nobel-inbjudan här...
Idag har Minea bakat kaka och dukat till en fikastund lagom till Pierre kom hem från jobbet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar