Hur kan man som människa inte röra en min när man möter en liten skinande glad 1,5-åring som vinkar och säger hejhej!?!? Man kan väl åtminstone klämma fram ett litet leende!? Vilka idioter det finns, dessutom verkar det finnas många av dom! Hej idiot, tack för att du förstör min dotters renhjärtade godtrogna människosyn. Nästa gång detta händer ska jag berätta extra högt för Minea att det där stackars miffot är nog både döv och blind. Å andra sidan är det väl tyvärr lika bra att vänja sin dotter vid att det finns god and bad people och att man inte kan lita på någon. What a wonderful wonderful world...
Idag har vi (läs Pierre) haft ännu en trist bakis-seg-dag. För att rädda dagen från att bli 2013 tråkigaste drog vi till Tutto Italia i Sickla och åt middag. Och för att göra det hela lite extra spännande glömde de rutinerade småbarnspäronen haklapp och övrig rekvisita som vanligtvis behövs vid en middag med fröken M. Tomatfläckar, check!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar