Jag och säkert många med mig har fått ett helt annat tankeflow under med-barn-eran än vad jag hade under utan-barn-eran. Men det finns ju en mening med det också enligt forskarna, vi tänker inte mindre (som vissa kanske tror) utan vi tänker annorlunda. Detta uttrycker sig på många sätt som tar för lång tid att beskriva här men ett sätt som utmärker sig extra mycket hos mig är oron.
Jag drömmer så mycket mardrömmar om att Minea råkar illa ut. Senast var det inbrottstjuvar i huset som skulle gå upp till sovrummet där Minea låg och "kill the baby". Har även drömt flera gånger att hon har varit nära att drunkna, frysa ihjäl, tappas i marken eller på annat hårt underlag, glömmas på bussen och nästan blivit påkörd. Ska jag vara helt ärlig så är det inte bara drömmar utan även dagdrömmar, dvs tankegångar medans jag är vaken. Alltså en hel del oro... Dygnet runt.
Sluta oroa dig, det är bara onödigt! Eller? Jag börjar faktiskt tro att det finns en smart funktion i detta, jovisst! I varje ny situation jag befinner mig i scannar lilla hjärnan av läget, ser hon några potentiella faror kopplar hon på oron. Oron gör att jag börjar tänka/drömma: tänk om jag nu skulle tappa barnvagnen ner för stupet, vad skulle hända då? Jo jag skulle... osv. Funktionen är alltså att förbereda mig på att rädda Minea i vått och torrt och det gör jag faktist också redan i drömmen, jag lyckas alltid rädda henne :) Så om jag verkar "borta" ibland kan det vara oron som jobbar och även om oron gör att man inte mår så bra för tillfället så gillar jag den ändå!
Nog om detta, det blev ett lååångt inlägg :) Idag har vi softat och fikat med farmor och bonusfarfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar