Sångfågel

Enligt vad jag har bevittnat, vilket även har styrkts av dagisfröknarna, är Minea en riktigt begåvad sångfågel! Hon kan en massa sångtexter och sjunger väldigt bra och ofta :) Ikväll har hon haft sång- och dansuppvisning för sin farmor, Sven och sina två föräldrar som för övrigt var sprickfärdiga av stolthet.

Så här läskiga såg barnvakterna ut idag. Men Sven (som har ramlat i en trappa) var i alla fall väldigt poppis på dagis!

Shoppingsugen!

Jag har redan alla kläder, skor, smycken och accessoarer som jag vill ha! Jag behöver inte shoppa ...said no woman ever. Kanske dax att börja fila på en önskelista till tomten, tänker en girig liten mamma mu. Tihi.

Sena kvällar

Nej men om vi skulle ta och stanna uppe överdrivet sent ikväll för att sedan klaga på hur överdrivet trötta vi är imorgon? Det vore väl något?

För sjuttsingen, hur svårt kan det vara att lägga sig i tid? Skärpning på mej själv.

Tur att Minea föregår med gott exempel.

Nothing 2 declare

Här sitter en krasslig gräsänka som knappt has left the building på hela helgen. Inget att rapportera med andra ord... förutom möjligtvis gårdagens bullbak som jag härmed visar i bilder.

Köket presenterar stolt: Mineas hembakade bullar!

Kvällsrutin

Idag har jag legat nerbäddad hela dagen. Detta förbaskade förkylningsvirus ska bekämpas med mitt enda effektiva vapen: vila. Jag är livrädd för att få ännu en bihåleinflammation så jag tänker minsann inte riskera att bli sämre genom att gå till jobbet och inte vara helt frisk. Så det så. Förutom denna otroligt spännande rapport har jag inte så mycket intressant att tillägga från dagen som gått.

Däremot tänkte jag för min egen skull skriva om Mineas kvällsrutin som för övrigt måste hållas till punkt och prickar, annars blir det ingen bra kvällsstämning om vi säger så... 

1) Minea måste skaka vällingflaskan

2) Minea måste bäras som en bebis

3) Snuttis ska också bäras 

4) Minea håller och dricker ur vällingflaskan

5) Den som bär Minea måste ha en napp i munnen som hon själv sätter dit

6) ...och sjunga "vargen ylar" medan man i sakta gemak går upp för trappan till hennes rum.

Serious talk...

Jag har åkt på en förkylning. Hostar som en lastbilsmotor och mår som en gammal hängig disktrasa. ...och som pricken över i:t har jag dessutom ryggskott.

Note to self: Livet går upp och ner, för mig har det varit ganska mycket ner på sistone. Har funderat över hur allt har blivit och på vad jag vill få ut av framtiden. Inser mer och mer att jag och Pierre har helt olika bilder över vad vi vill att vår korta tid här på jorden ska innehålla. ...och att det kommer bli svårt att kompromissa. Nu ikväll bad jag Pierre om en godnattkram men jag fick ingen eftersom han inte ville bli smittad (helt förståeligt). Men han sade något som jag blev väldigt glad över: "ingen kram nu, men älskling sen vill jag krama dig resten av livet!" Små ord kan göra stor skillnad. Älskar dig, godnatt!

För allmän beskådning

Kära vänner, vårt hem är inte stökigt. Det är bara som så att allting är framlagt för utsiktens skull. Som ett museum ungefär. Inga konstigheter. Dessutom vill jag tillägga att de allra bästa mammorna är de som har kladdiga golv, stökiga kök, stora tvätthögar och lyckliga barn! ...intalar jag mig. Länge leve antiperfektionismen. Tjolahopp.

Dagens finmiddag serverades dessa två dagiströtta gnällgurkor: färdiglagade köttbullar med "nappalooner"