Just nu råder lite av en Fortnite-våg på Mineas skola. Åldersgränsen är tydligen 12år men det sprider sig ner i åldrarna. Fortnite-spelet verkar gå ut på att överleva längst typ. Genom att döda motståndare och hålla sig undan medan motståndarna dödar varandra. Känns ju sådär. Men med spelet kommer även en och annan positiv grej. Fortnite är fyllt med olika danser som inte bara dansas för fullt i spelet utan även utanför spelet. Minea dansar och jag älskar det. Det är det ena.
Men Minea, min älskade tjej, som inte alltid har haft det så lätt. Jag syftar på dagistiden. Placerad som ensam tjej på sin avdelning när det fanns ett stort tjej-gäng på avdelningen bredvid. Hon har fått "växa upp" med killarna helt enkelt och jag är övertygad om att det kommer något gott ur det. Men det har inte alltid varit lätt, för tjejer kan vara så elaka. Hur som helst, det andra som är bra med Fortnite: att Minea identifierar sig med en tjej i spelet. För att hon är ensam, tuff och går mot strömmen. Minea förklarar att hon inte alltid kan och vill leka med tjejerna i klassen utan vill hellre vara med killarna och springa och jaga, då känner hon sig som fortnite tjejen. Ensam men stark lixom. Så fint tycker jag! Heja!
