Fråga kolon

Kan man vara bakis i två dagar efter att ha druckit 5 drinkar (eller typ 4,5)? Sjukt orättvist.

Drink 1

Drink 2

…osv

?

Rutinjustering

Note to self: Håller på att ta bort ännu en av amningsstunderna för Jack. Med blandade känslor. Det ska bli skönt att bli mer fri för egna aktiviteter på kvällar men samtidigt är det vemodigt att just den mysiga stunden på dygnet aldrig kommer tillbaka. Någonsin. Snyft! Därtill gör det sjukt ont i mjölkcentralerna men det är bara petitesser.

När Minea var ungefär lika gammal som Jack är nu såg hennes dagsrutiner ut såhär dvs hon somnade genom att jag ammade henne kl 19:30 vilket gjorde att jag var uppbunden med henne på kvällarna. Då tänkte jag att OM vi skulle få ett barn till så ska kvällsamningen bort först. Typ. Så blev inte riktigt fallet men 19:30 amningen tog jag bort för ett tag sedan så lite fri har jag varit (från 17:30 till 22) men nu satsar jag på att ha fritid från 14:30 till 23 så håll i hatten! Nästa steg blir nog att nattamningen ryker men en sak i taget.

Gammal bebisamningsbild

Och här är bilder på senaste dagarnas sällskap:

Felaktig planlösning

Alltså egentligen. Det här med att duschen är placerad i badrummet är inte helt bra. Den borde vara i garderoben. Där borde det även tvättmaskinen finnas. Varför ska man behöva springa runt i alla rummen? Man börjar med att ta av sig kläderna som ska sorteras in i tvättrummet. Sen ska man till badrummet och duscha och sen till sovrummet för att ta nya kläder ur garderoben. Och kläderna i tvättrummet ska bäras och sorteras in i garderoberna i sovrummet. Hallå lixom, sjukt ineffektivt kan ett småbarnspäron tycka. Någon konstig människa har parat ihop duschen med toaletten men det är ju helt fel! Dom hör inte ihop. Man kissar inte i toan när man duschar och man duschar inte när man kissar heller. Inte jag i alla fall. Toan hör bara ihop med handfatet. Så det så.

Typ lite mer såhär, fast det borde stå en tvättmaskin där sängen är.

Lampan

Lystring. Minisen har koll på var den är! Lampan alltså.

Bäst att släcka nu, man vet aldrig hur många minuters sömn vi får denna natt. Apropå det är denna familjens sov-vanor inte helt optimala. Oromantiska separate bedrooms för mig och Pierre. Jag och Jack sover där Minea borde sova. Minea och Pierre snusar för sig själva i masterbedroom. Det är hög tid att se över detta. Förbättringsarbete krävs. Vem tar projektledarpinnen? 

Mammaträff

Eftersom en förälder ständigt 24:7 väljer att sätta någon annans lycka och välbefinnande framför sitt eget, känns det så lyxigt att få sitta ner och äta en fantastisk lunch med människor som gör precis samma val 24:7. Att vi dagarna i enda tar fight efter fight med dessa enmeters hycklare. Vi måste alltid vara ett gott exempel och visa vad som är rätt och fel. Ibland har man ingen aning om det. Och om och om igen måste man förlåta sig själv för att allt man gör ändå blir fel.

Här är en bild på en del av ett annat gäng som jag och Jacken hängde med i tisdags och fredags. 

Liamifiering

Liam och Minea hänger ihop som ler och långhalm. Dom är söta men helt galna och tokiga tillsammans men samtidigt väldigt trygga i varann. Kanske är de lite förälskade? Tycker att dom kan ta och gifta sig i så fall redan nu, Liam har ju väldigt trevliga föräldrar. Liam-effekten har dock burit med sig en lite mindre sak: hans favoritsång. Guld och gröna skogar går på repeat här hemma. Nu klarar jag inte av att höra den en gång till. Pierre tycker å andra sidan att den är bra. Idag har vi varit på Liams fyraårskalas!

Tack för ett jättefint kalas och grattis i efterskott fina Liam! Här är några gamla bilder:

Är vi vuxna nu?

Jag går till en speciell kiropraktor med mina inflammerade ben. Bettan. Hon är världens bästa by the way... Men det känns så konstigt att sitta i hennes mottagningsrum och diskutera mina ben på ett seriöst och vuxet sätt när jag bara kan tänka på alla sjuka, galna, knäppa saker vi har gjort genom åren. Så lixom vadå, är vi vuxna nu eller?

Är beordrad att kyla benen. Kyl, kyl, kyl! 

Höstlövet

Det här är sagan om höstlövet. Det som höstvinden blåste in genom dörren. Det som en klibbig liten hand fick tag på. Det som åkte in i en liten mun och orsakade panik i nån minut eller två. Innan en större hand lyckades få ut det igen. Ja, ut ur munnen åkte det blöta klibbiga höstlövet och ut ur huset. Nu kan höstlövet berätta sin spännande historia för sina höstlövskompisar innan de förmultnar och föds på nytt.

Om eller snarare NÄR buddhisten Minea återföds kommer hon bestämt att göra det som en vacker uggla.

Igår berättade hon att när hon var liten så fick hon ont i benet. Då dödde hon. Sen levde hon igen. Men, inflikade jag, om man har dött kan man inte börja leva igen. Men där hade jag fel för när man börjar leva igen så lever man ett annat liv. Som en fladdermus eller räv.

Tuppen Ture

Meanwhile at klapp-och-klang...

Konstig stämning. Alltså om jag var babyrytmik-ledare hade jag kanske inte valt att sjunga varje sång i högsta möjliga tornart så att ingen kan sjunga med. Det borde väl ändå vara fokus på bebisarna och inte på sångledarens vackra stämma. Kanske åxå hade valt lite enklare låtar...? Som typ inte den här:

När Ture tupp stämmer upp med sin chacka chacka tar varje liten höna fram sin äggmaracka. (??!?)

Dessvärre sätter den sig på hjärnan. Eller typ den här: ååh vad jag gillar tagliatelle, taaaaaagliatelle (i fasett).

Wellwell, vilka problem vi har (nåt måste man väl få klaga på?) skönt i alla fall att jag har angenämt sällskap! 

Idag fyller Jack 8 månader!! Hipphipphurra! Han har dagen till ära endast sovit 30 min och haft en mindre bra dag (dvs gnällt en liten mini-gnutta). Men annars tyckte han det va toppen att åka med syrran på musiklekis och hänga i lekrummet med Ville.

Älskar dig min lille skrutt!

Skit åxå

Någon där uppe straffar mig. Det kan bero på att vi fortfarande inte sopsorterar. Eller att jag har en för snäll bebis? Eller för att jag dödade en tvestjärt i huset. Mitt straff: benhinneinflammation. Troligtvis, det är jag och Google som tillsammans har ställt diagnosen. Nu har jag ändå vilat några dagar och gjorde ett tappert löparförsök i morse men det gjorde så jäääävla ont att jag inte vågade fortsätta. Hur typiskt?! Nu när jag äntligen kommit igång med att springa och faktiskt sett fram emot löparpassen så bara nähä. Bajs-ben!

Det känns som en dålig repris på min träningsstart efter förra graviditeten. Kul. Det tog ju bara typ ett år att bli bra från det...

Här är (var) min plan. Jag har tagit det lugnt i spåret och följt denna till punkt och pricka. Men vad hjälpte det?

Dom små liven...

Godnattsaga

Har just legat och lyssnat på Pierre som har försökt få Minea att somna genom att läsa nån Elsa Beskow-saga. Jag har svårt att hålla mig för skratt eftersom det på riktigt låter som att Pierre är ap-full när han läser. Sluddrar, hakar upp sig och bräker som en packad Leif GW Persson. Så trött är han stackarn. Sen sommar han och snarkar högt, långt innan den som egentligen skulle nattas sommar. Småbarnsföräldersyndromet? Minea verkar inte bry sig i alla fall och det är ju huvudsaken.

Denna helg har jag bott med barnen hos mina päron så att jag kunde få lite avlastning och festprissen kunde få va bakis ifred. Minea och Connie har gått på barndansen i danshuset och sedan på bio med morbror! 

Igår var vi dessutom och firade söta Fred som fyllt 3 jordsnurr! Hipp hipp!

...och idag har vi varit i Gurraberg på musiklekis!

...och här är Jack, han får mest bara hänga med.

Jackens dag

Jag försöker få in lite rutiner i Jacks vardag. Matrutinerna är det check på men sovpassen infaller lite hejkon bejkon. Hursomhelst så tänkte undertecknad härmed föreviga hur en dag ser ut i Jacks lilla värld typ. För mitt egna minnes skull.

Rutiner-isch:

05:00 vaknar

05:30 ammar

08:30 ammar

09:00 sover en kort stund

11:30 lunch: barnmat (hemlagad eller på burk, allt slinker ner), vatten

12:00 sover lite längre

14:00 ammar

16:30 sover en kort stund

17:00 ammar

19:30 gröt, vatten

På med pyjamas, somnar ca 20:30.

Ammar ca 3-4ggr/natt

Jack älskar mat och blir alldeles vild när han ska äta. Han är otroligt "snäll" eller snarare lugn, glad och harmonisk. Han sitter still och verkar vara nöjd med det, inga tendenser att börja ta sig framåt ännu. Jag försöker få honom att ta sig framåt men istället flyttar han sig åt fel håll, baklänges. Försöker jag locka med något framför honom blir han jätteglad och åker längre och längre bakåt. Lilla krabban. Han älskar att nypas på och i näsan, speciellt när han är trött. Då får han istället en extra napp att klämma på. 

Igårkväll var mina päron barnvakt för första gången till både J och M. Det hade gått jättebra! Pierre var på nån golffest, själv var jag ute och firade Lisas 35:e födelsedag med värsta härliga gänget.

Meanwhile in Björknäs: fredagsmys

Bordsskick

Alltså vi har verkligen lyckats med Mineas uppfostran vad gäller bordsskick. NOT. Myror i rumpan upphöjt till 100.

Älskling, smakade maten bra?

För övrigt har vi klappåklangat dagen till ära, Jacken sjöng med lite faktiskt. Därefter lunch hos fam Tagestam! Tack för idag!